Betygsätt mindre, forska mer, undervisa bättre

Image: Syda Productions / Shutterstock.com

Vid universitetet i Oxford, där Victoria Elliott arbetar som lektor, har hon sett många studenter som ägnar sin tid åt att sammanfatta forskning om utbildning. Hur användbart är detta? Victoria Elliott visar att forskning ibland bara förblir just forskning, medan den i vissa fall kan leda till omvälvande innovationer i klassrummet som förändrar allt.

Den roligaste delen av mitt jobb de senaste tre åren har varit att komma till skolorna och bli igenkänd som huvudförfattare bakom A Marked Improvement? (en sammanfattning om forskning inom skriftlig betygsättning). Lärarna ler igenkännande och jag välkomnas med vänliga handslag. Varför? För att just den forskningen har gjort skillnad för dem.

Rapporten i sig är inget nytt, förutom att där står att det inte finns så många bevis för något av det arbete som lärare har genomfört när det gäller långa skriftliga kommentarer, regelbunden omfattande betygsättning av elevernas arbete. I rapporten står det att återkopplande samtal verkar ha effekt och sannolikt är det så att om du inte ger eleverna möjlighet att agera efter återkopplingen så har den ingen betydelse. I rapporten står också att lärarna spenderar oerhört mycket tid på något som vi inte vet om det funkar, så varför inte testa något annat istället? Slutsatsen är: betygsätt mindre, men betygsätt bättre.

Rapporten publicerades i april 2016. I maj 2016 lästes rapporten av lärare på en skola för primärutbildning i London, som är byggd där Charles Dickens en gång bodde när hans far satt fången i en gäldstuga i närheten. Lärarna på skolan läste rapporten som en del av en tillfällig "publikationsklubb", som är en mekanism för att lärare ska kunna få möjlighet att engagera sig i forskning, diskutera den och se om den kan påverka deras skolmiljö. Rapporten A Marked Improvement? tände en gnista hos Jemima Rhys-Evans och hennes arbetslag. De inledde ett skolforskningsprojekt för att undersöka några av idéerna och för att testa en modell med direkt betygsättning och muntlig återkoppling. Projektet spreds till skolorna i South London Teaching Schools Alliance och blev en fantastisk resurs för lärarna: Mark Less, Mark Better. Jemima Rhys-Evans har berättat om projektet över hela London och på andra platser.

Charles Dickens Primary School är bara en av de platser som jag har besökt där prinicpen för betygsättning har förändrats till ett system med återkoppling på bara några år, och A Marked Improvement? har varit startskottet för förändringen. Personalen älskar förändringen, som innebär att de inte längre behöver sitta på nätterna och betygsätta elevernas övningsböcker. Om de stöter på ett missförstånd åtgärdas det direkt. De ägnar mycket mer tid åt klassen och ger eleverna stöd och återkoppling. Sedan är det barnen som gör det största jobbet. På skolorna rapporterar man om stora framsteg och mer fristående inlärning.

Detta är forskningens kraft. Den kan förändra både lärarnas och elevernas liv. Den kan komma från någon annans slutsatser, vilket är en bra utgångspunkt, men den viktigaste forskningen är den som genomförs på skolan, där lärarna hela tiden testar och utvärdera en plan som baseras på bevisen från andra platser om vad som kan fungera, att skapa något som funkar för mitt sammanhang och för mina elever.

Utan yttre stimulans kan man dock ägna så mycket tid åt att uppfinna hjulet på nytt, eller vara omedveten om utmaningar för den befintliga kunskapen. Forskare säger ofta att bygga vidare på andras arbete är att "stå på jättarnas axlar". När det gäller lärare kan undersökningar som den här åtminstone fungera som en trappstege.


Victoria Elliott

Victoria Elliott är lektor i engelska och utbildning inom läs- och skrivkunnighet vid utbildningsvetenskapliga fakulteten på University of Oxford. Hon har tidigare arbetat som engelsklärare i allmänna skolor i Yorkshire. Hennes forskning är inriktad på undervisning i litteratur, betygsättning och återkoppling samt forskningsmetoder. Hon twittrar om detta på @veldaelliott.