Det finns olika former av samarbete inom utbildningssystemet – från nätverksbyggande till mer formaliserade kluster av skolor. Nätverksbyggande innebär att lärare och annan skolpersonal samlas för att diskutera idéer och dela med sig av god praxis i vissa frågor, eller utbyter resurser som kan vara till nytta för enskilda skolor och samhällen. Ett kluster är i regel en mer formell gruppering av ett antal skolor i samma stad eller region med gemensamma visioner och utvecklingsprocesser och ett gemensamt beslutsfattande. Företrädare från skolorna träffas för att dela med sig av resurser eller för att samarbeta om breda initiativ som gagnar skolorna och hela regionen.
Denna arbetsmetod bygger på framgångsrika initiativ i medlemsstaterna och har visat sig vara synnerligen värdefull för att
- underlätta övergången mellan olika utbildningsnivåer (t.ex. från förskola och barnomsorg till grundskola eller från grundskola till gymnasium eller yrkesutbildning),
- kunna ge eleverna fortlöpande stöd vid övergången mellan skolor i hela regionen och genom elevernas hela utbildning,
- ge eleverna stöd (t.ex. tvärprofessionella team som kan ha olika, men samordnade, arbetsmetoder),
- göra föräldrarna mer delaktiga, och
- förbättra lärarutbildningen och framför allt fortbildningen av lärare.
Alla åtgärderna ovan kan hjälpa till att förhindra att unga lämnar skolan med högst grundskoleutbildning.
EU-ländernas erfarenheter visar att det är lättare att få skolor att samarbeta om lokala och nationella myndigheter deltar i och stöder samarbetet, utifrån sina nationella förhållanden.
Även i centraliserade system kan de lokala myndigheterna ge extra stöd för att hantera familjerelaterade och sociala problem som leder till att unga lämnar skolan med högst grundskoleutbildning. Det kan t.ex. röra sig om uppsökande åtgärder med fokus på elever utanför skolmiljön. Nationella myndigheter kan bistå genom att uppmuntra och möjliggöra ett sådant regionalt/lokalt samarbete och genom att anslå medel till initiativ. Nationella och lokala utbildningsmyndigheter kan också kontakta andra myndigheter och organ för att samordna insatserna för att förhindra att unga lämnar skolan med högst grundskoleutbildning.
Ett exempel på kluster av skolor: Portugal
I Portugal gjordes en större omorganisation av skolsystemet för att minska de geografiska skillnaderna både på landsbygden (där många skolor är små och isolerade) och i städerna (där skolorna ofta är överfulla). Omorganisationen gjordes för att förbättra resultaten i PISA 2000 och för att ta itu med problem som bidrar till att många unga lämnar skolan med högst grundskoleutbildning. Efter omorganisationen bildades ett nätverk av skolkluster, där flera skolor (på olika nivåer – från förskola och barnomsorg till gymnasiet) deltar i ett gemensamt utbildningsprojekt som leds av en överordnad skolledare. Ett kluster består i regel av fem till tio förskolor och låg- och mellanstadieskolor vars elever går vidare till högstadieskolor och en enda gymnasieskola. Det finns för närvarande 811 kluster och fristående högstadie- och gymnasieskolor.
Europeiska kommissionen, Working Group Schools Policy, Early school leaving Country focus workshop: School governance and collaborative practices, Portugal, 11–14 november 2014.
Läs mer:
Bennet, B., Daughtrey, A. och Wieder, A., Collaboration: Closing the Effective Teaching Gap, Center for Teaching Quality, Carrboro, North Carolina, 2009.
MacNeil, J., School- and Cluster-based Teacher Professional Development: Bringing Teacher Learning to the Schools, arbetsdokument nr 1, US AID, Washington D.C., 2004.
Fördjupning:
Lock, A., Clustering together to advance school improvement: working together in peer support with an external colleague, fullständig rapport, National College for Leadership of Schools and Children’s Services, Nottingham, Storbritannien, 2011.