JOPO – FLEXIBEL GRUNDLÄGGANDE UTBILDNING

Finland har utarbetat innovativa undervisningsmetoder och förfaranden för att tillgodose enskilda elevers behov genom att använda aktivitetsbaserad inlärning, undervisning i mindre grupper, arbetsplatsstudier och olika inlärningsmiljöer för att minska avhoppen från skolan.

Flexibel grundläggande utbildning (JOPO®) är ett projekt som lanserades av Finlands utbildningsministerium 2006. Syftet är att utveckla nya undervisningsmetoder och förfaranden för att minska avhoppen från skolan. De nya metoderna tillgodoser enskilda elevers behov genom att använda aktivitetsbaserad inlärning, undervisning i mindre grupper, arbetsplatsstudier och olika inlärningsmiljöer. Genom JOPO-aktiviteterna får eleverna stöd för att gå klart skolan och ansöka till studier på andra stadiet genom samarbete mellan flera yrkesgrupper, tidiga åtgärder och ett mer intensivt samarbete mellan hem och skola. JOPO är avsett för elever i årskurserna 7–9, i åldrarna 13–15 år. Under 2013 deltog cirka 1 800 elever i JOPO.

JOPO-aktiviteterna genomförs i mindre grupper som leds av en lärare och en annan kollega. Lärarna har vanligtvis speciallärarutbildning och de arbetar ofta tillsammans med ungdomsarbetare, ungdomsledare, gemenskapspedagoger eller specialassistenter. De flesta aktiviteterna består av undervisning i mindre grupper och enskild hjälp, arbetsplatsstudier och eventuellt även undervisning i andra ämnen i de vanliga undervisningsgrupperna. Andra aktiviteter är lägerskolor och olika utflykter för att stärka lag- och gemenskapskänslan. Eleverna deltar även i olika typer av undervisnining  och särskilda kurser som anpassas just för dem.

I JOPO-grupperna har man framför allt  utvecklat åtgärdsbaserade inlärningsmetoder som lyfter fram frågebaserad inlärning samt inlärning genom samarbete och projektarbeten istället för lärarledd undervisning. Istället för ämnesorienterad inlärning har man i JOPO-projektet utvecklat tematisk inlärning och en mer behovsbaserad användning av lektionstiden. Olika grupper fokuserar på varierande saker. I vissa grupper fokuserar man mer på undervisning baserad på elevernas särskilda behov och enskild undervisning, medan andra grupper är inriktade på arbetsplatsstudier. Aktiviteterna i vissa undervisningsgrupper baseras på elevernas styrkor och intressen, vilket främjar deras självsäkerhet, självförtroende och framtida yrkesinriktning. I samtliga grupper upptar skolans grundläggande uppgift, det vill säga att lära ut färdigheter för det dagliga livet (tidsplanering, arbeta i grupp) och socialt beteende, en stor del av tiden, vilket ger mindre tid till den faktiska undervisningen.

De vanligaste orsakerna till att elever deltar i en JOPO-grupp är bristande motivation, behov av studier i mindre grupper och låga skolresultat. JOPO-elevernas familje- och livsförhållanden är mer komplicerade än för den vanliga eleven, vilket visar sig som psykosociala problem och osäkerhet. Grupperna omfattar en större andel barn med en ensamstående förälder än de vanliga klasserna.

JOPO-aktiviteterna ger resultat. Nära 90 % av eleverna förbättrar sig genom att delta i aktiviteterna. När det gäller elever som inte förbättrat sig var den främsta orsaken till detta att de inte lyckats med sina studier genom JOPO på grund av extremt svåra familje- och livsförhållanden. JOPO fungerade bäst för att säkerställa att eleverna kunde gå kvar i skolan och få sitt avgångsbetyg, för att minska frånvaron och för att förbättra studiemotivationen.

Elevernas situation påverkades mest av arbetet i mindre grupper samt det personliga stödet och vägledningen. Andra fungerande aktiviteter var arbetsplatsstudier, direkta åtgärder vid frånvaro och ett intensivare samarbete mellan hem och skola. I praktiken var skillnaderna mellan olika JOPO-förfaranden liten, och resultaten visar att effekterna är individuella. Med andra ord förklaras framgången mer av elevernas bakgrund och livssituation än av användningen av särskilda åtgärdsmodeller inom JOPO. En viss metod fungerar för vissa elever men inte för andra. Skillnaden ärr i vilken utsträckning en elev har deltagit i icke-traditionella aktiviteter, särskilt vid arbetsplatsstudier och lägerskola. Eleverna som hade förbättrat sig mest genom JOPO hade deltagit flera dagar längre i aktiviteterna än vad de som hade sämst resultat hade gjort.

JOPO-aktiviteterna har nu införlivats permanent i Finland och har skrivits in i lagen om grundläggande utbildning och statsrådets förordning om grundläggande utbildning.