3. Elevstöd
Elevernas behov ska stå i centrum för undervisningen. Alla elever har rätt till en god utbildning, en relevant läroplan, en korrekt bedömning, samt likvärdiga och värdefulla möjligheter till lärande. Skolan bör vara en miljö som tillgodoser elevernas mångfald, bland annat deras olika lärandebehov, för att maximera ungdomarnas potential. En god utbildning bör utformas så att den passar eleverna snarare än att kräva att eleverna ska passa in i ett befintligt system. På så sätt får man eleverna att intressera sig för inlärningsprocessen och se ett tydligt syfte med sina studier. Detta är viktiga incitament för att gå kvar i skolan.
Shutterstock.com
Det är viktigt att upptäcka potentiella inlärningssvårigheter redan i förskoleverksamhet och barnomsorg och att barnen får lämpligt stöd redan innan de börjar skolan. Oavsett om diagnosen ställs under det förebyggande skedet eller senare bör skolan snabbt kunna identifiera problem eller tecken på kognitiv, emotionell och beteendemässig distansering och vara redo och rustad för att ge stöd. Det bör finnas en utarbetad stödram som omfattar en rad olika åtgärder för olika elevgrupper. Insatserna kan delas in i tre nivåer:
- Allmänt stöd – till alla elever
- Riktat stöd – till elevgrupper som befinner sig på en måttlig risknivå eller behovsnivå
- Individuellt stöd – intensiva insatser på en kronisk eller hög risknivå eller behovsnivå
Stödramen bör vara övergripande och heltäckande och omfatta alla aspekter av elevens liv, dvs. studier, emotionell utveckling, hälsa m.m. Tonvikten bör ligga på att skapa förtroende, känslomässiga band och studiemotivation. Stödet bör vara inkluderande och det är viktigt att vara medveten om den stigmatisering som kan vara förenad med att ringas in som en elev i riskzonen.
Riktade och individuella insatser för elever i riskzonen är effektivare om de genomförs av tvärprofessionella team. Dessa kan antingen bestå av skolans egen personal eller av externa yrkesgrupper som kommer till skolan. Alla som eleverna kommer i kontakt med, oavsett om de är familjemedlemmar, syskon eller frivilliga, bör delta i insatserna. Att i samråd med eleven och hans eller hennes familj utarbeta en individuell stödplan kan göra det lättare att ställa upp tydliga och rimliga mål för att hantera problem och bevaka de framsteg som görs.
Ett exempel på ett diversifierat (tredelat) stödsystem för elever: Finland
Det finska grundläggande utbildningssystemet har länge haft en inkluderande filosofi. Grundutbildningen är densamma för alla. Det finns ingen nivågruppering utan alla barn får individuellt stöd för att kunna fullgöra sin grundutbildning. Genom ändringar och kompletteringar av grunderna för läroplanen för förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen 2010 infördes ett nytt systematiskt sätt att organisera stöd. Fokus ligger på att ge stöd så tidigt som möjligt för att förhindra att problem uppstår och förvärras.
Stödet för utveckling, lärande och skolgång är indelat i tre kategorier: allmänt, intensifierat och särskilt stöd.
Alla har rätt till allmänt stöd. Det är en naturlig del av den dagliga undervisningen och inlärningsprocessen. Intensifierat och särskilt stöd baseras på tvärprofessionella teams noggranna bedömning och på individuella planer för elevens lärande för att tillgodose elevens långsiktiga behov.
Om det allmänna stödet inte är tillräckligt görs en individuell bedömning och en plan för intensifierat stöd upprättas inom skolans elevvårdsgrupp. Därefter upprättas en plan för elevens lärande.
Om det intensifierade stödet inte är tillräckligt görs en ny och mer omfattande pedagogisk utredning. Utbildningsanordnaren samlar in information från lärare och skolans elevvårdsgrupp. Med utgångspunkt i denna information fattar utbildningsanordnaren ett officiellt beslut om särskilt stöd. Efter detta beslut upprättas en inkluderande individuell plan för elevens lärande.
Läs mer:
Downes, P., Multi/Interdisciplinary Teams for Early School Leaving Prevention: Developing a European Strategy Informed by International Evidence and Research, forskningsrapport från NESET, 2011.
ECORYS, Preventing early school leaving in Europe: Lessons learned from second chance education, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2014.
Eurydice och Cedefop, Tackling Early Leaving from Education and Training in Europe: Strategies, Policies and Measures, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2014.
Nouwen, W., Clycq, N., Braspenningx, M. och Timmerman, C., Cross-case Analyses of School-based Prevention and Intervention Measures, projektrapport 6, projektet RESl.eu, Centre for Migration and Intercultural Studies, University of Antwerp, 2016.
Fördjupning:
Dynarski, M., Clarke, L., Cobb, B., Finn, J., Rumberger, R., and Smink, J., Dropout prevention: A practice guide, National Center for Education Evaluation and Regional Assistance, Institute of Education Sciences, U.S. Department of Education, Washington, D.C., 2008.
Lamb, S, Markussen, E, Teese, R, Sandberg, N, Polesel, J (eds.) School Dropout and Completion: International comparative studies in theory and policy, Springer, Dordrecht-Heidelberg-London New York, 2011.
Rumberger, R.W. ‘Why students drop out of school’, in Gary Orfield (Ed.), Dropouts in America: Confronting the graduation rate crisis (pp.131-155), Harvard Education Press, Cambridge, MA, 2004.
Rumberger, R.W., and Lim, S. Why students drop out of school: A review of 25 years of research, California Dropout Research Project, UC Santa Barbara, 2008.